|
Ett heraldiskt vapen är aldrig fastställt till sin stil eller sitt utseende, bara till sin idé, sitt innehåll. Detta innehåll beskrivs med ord i en s k blasonering. Ett enskilt vapen kan variera mycket i form och stil,så länge som det stämmer överens med vad som stadgas i dess blasonering.
När heraldiken började spela en större roll som statussymbol började ätterna göra anspråk på äganderätt över dem. På grund av att vapnens avbildningar kan variera så mycket, kom den faktiska äganderätten kom att gälla blasoneringen. Målet var därför att blasoneringen var entydig, så att tvivel inte kunde uppstå om vilka vapen man hade rätt över. Ett vapen blasoneras på landets eget språk, och varierar därför mycket, men man kan urskilja några huvudströmningar i beskrivningssätten, där vi tillhör den tysk-nordiska inriktningen. Mycket modern litteratur gäller den brittiska heraldiken, eftersom den där har varit i större bruk i modern tid, men mycket av materialet är allmängiltigt och kan användas även för nordisk heraldik. Heraldikens fokus är otvivelaktigt skölden, även om andra avbildningssätt alltid har spelat roll. Den del av vapnet som beskriver skölden, och som också avbildas på t ex vapenrockar, kallas sköldemärke. När ett vapen beskrivs är det viktigt att komma ihåg att höger och vänster räknas från bärarens synvinkel, dvs omvänt för betraktaren. Heraldiskt kallas också höger dexter och vänster sinister, för att undvika missförstånd. Sköldens nedre del kallas stam, och den övre ginstam. Prefixet "gin" används i många sammanhang för att beteckna något som är omvänt mot det normala. Vad gäller vapnens innehåll kan man allmänt säga att ett vapen antingen är geometriskt delat, eller belagt med någon bild. Normalt räknar man nio olika delningar eller snitt:
// Arnaut Guilhem |
![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() ![]() |