Hjälmar, hjälmprydnader och märken

I Nordrikes heraldik har koncentrationen hittills legat enbart på sköldemärket, och i vissa fall på sköldhållare. Det finns dock andra delar av ett heraldiskt vapen som förtjänar uppmärksamhet; främst då hjälm och hjälmprydnad, men även märken.

Den första hjälmprydnaden är daterad till 1198, i Rickard Lejonhjärtas stora sigill. I detta och andra tidiga sigill är hjälmprydnaderna solfjäderliknande skärmar fastsatta i hjälmens topp, med påmålade sköldemärken. I senare heraldik, framför allt den tyska, har dessa skärmar levt kvar i form av t ex vingar, men det vanligaste var att använda en helt annan dekoration istället. Hjälmprydnaderna var till en början uteslutande avsedda att ses från sidan, och man finner inga vapen där hjälmen ses rakt framifrån förrän långt senare. Exakt hur de såg ut i mellanfasen är okänt, men troligen skar man ut bildens kontur ur skärmen. Senare tillverkades hjälmprydnaderna i något lätt material, t ex tunn plåt, papp eller läder.

Användandet av hjälmprydnader har debatterats, men troligen har de främst använts vid tornerspel, som en extra dekoration och identifikation. Man ser ofta drastiska förändringar i hjälmprydnad mellan olika ättegrenar, vilket tyder på att de inte var lika hårt kopplade till en viss släkt; däremot ställdes samma krav på deras unika utseende som för sköldemärken. Det vanligaste var gående djur och människor, halva djur uppstigande ur hjälmen samt djur- och människohuvud. Efter att tornerspelen upphörde förlorades kopplingen till praktiskt bruk, och efter detta finner man allt mer bisarra påhitt. En hjälmprydnad bör dock fortfarande vara ett tredimensionellt föremål som kan fästas vid en hjälm.

Hjälmprydnadernas betydelse varierar i ganska hög grad mellan olika länder. Den tyska heraldiken, vilken är nära besläktad med den skandinaviska, fäster väldigt hög vikt vid hjälmprydnad; t o m större än vid sköldemärkena. De flesta av de tyska medeltida vapenrullorna visar hjälmprydnader, från de tidigaste in på renässansen. Här är det mycket vanligt att man ser sköldemärket repeterat i hjälmprydnaden och hjälmtäcket, både i färger och symboler. En annan vanlig variant är att föra ett par uppresta vingar med sköldemärket påmålat, eller tjurhorn i vapnets huvudfärger.

Engelsk heraldik fäster mindre vikt vid hjälmprydnaderna. Här kan man också se en gradskillnad där det främst är högfrälset som tar hjälmprydnader, medan lågfrälset i de flesta fall nöjer sig med sköldemärket. En tänkbar förklaring är att sköldemärket främst används i regelrätt krigföring och därmed är nödvändiga för allt frälse, medan hjälmprydnaderna bara används vid tornerspel. Minst betydelse har hjälmprydnader i Skottland, där man t o m finner obesläktade familjer som för likadana hjälmprydnader.

Hjälmprydnaden visas oftast fastsatt på en hjälm, av den typ som användes vid tornerspel då vapnet uppmålades. Efter ca 1400 används dock nästan uteslutande "grodmunshjälmen", med undantag för högadeln. En vanlig uppställning är att hjälmen ses snett från sidan, vänd mot dexter, med skölden placerad snedställd nedanför. Denna uppställning motsvarar det faktiska fallet då en riddare bär skölden på vänster arm. På grund av sin betydelse som manliga attribut har hjälm med hjälmprydnad bara förts av manliga medlemmar av en ätt; till och med i de fall där hjälmprydnader förs vidare genom giftermål har bara mannen i ' äktenskapet fört vapnet med hjälm.

Från början fortsatte hjälmprydnaden ner i ett hjälmtäcke över nacke och axlar, som skydd mot solen. Denna variant byttes ut mot en annan med separat hjälmtäcke, i England under sent 1400-tal och betydligt senare på kontinenten. I England utvecklades under 1500-talet ett mönster där mer än 80% av hjälmtäckena var röda med vitt foder, men annars är det vanligaste att hjälmtäcket är i vapnets huvudfärger. Många böcker hävdar att hjälmtäckena utvecklades under korstågen, och ska visas sönderskuret av svärdshugg. De flesta vapenrullor visar dem också i trasor, ofta stiliserade till akantusblad, och ibland avslutade med tofsar. Det exakta avbildandet är d ock en fråga för konstnären.

Skarven mellan hjälmprydnad och hjälmtäcke döljs av antingen en rangkrona eller en vulst, dvs en krans av hjälmtäckets material som brukar representeras med sex vridningar i omväxlande färger. Detta blir mer viktigt efter att täcket blivit separerat från hjälmprydnaden. En annan variant som förekommer är en slags mössa som på engelska kallas "chapeau". Rangkronor ges inte automatiskt utan får bäras endast om det ursprungliga vapenbrevet specificerar detta

Märken är ett ämne som faller delvis utanför heraldiken. Under lång tid har inte härolder fäst särskilt stor vikt vid dem, och det finns inte på samma sätt fixa regler för deras utseende och användning. Det mest kända märket är nog den vita strutsfjäder som fördes av den svarte prinsen. Det finns inga fixa regler för ett märkes uppbyggnad. De är i de allra flesta fall visade utan bakgrund, dvs de appliceras på det material som gäller för tillfället. I många fall ses symboler vandra fram och tillbaka mellan hjälmprydnad, märke och i vissa fall vapen, men det är lika vanligt att direkt koppling saknas.

Huvudsyftet med märken är att ha en symbol som är enklare än vapnet, för användning i strid. Märken skiljer sig även från hjälmprydnader i det att de aldrig bars av ägaren själv, utan snarare sattes på ägodelar, standar, tjänarnas kläder, och så vidare för att visa på äganderätten. Om märkena var personligt kopplade eller tillhörde ätten är osäkert. Det finns många exempel på att märken har bytts, och det är okänt om eller hur de gick i arv.

Märkenas användning i England fick ett kortvarigt uppsving under Rosornas krig, där huvudätterna båda förde rosor i sina märken. Dock slog detta tillbaka; under slaget vid Barnet 1471 förväxlades de Vere-ättens silverstjärna med Yorks vita ros omgiven av solstrålar, vilket ledde till Lancasters förlust. Efter Tudorättens uppgång upplöstes de privata armeerna, och med dem försvann även märkena.

Bilder:
1. 'Hyghalmen Roll', sent 1400-tal, visar det tyska bruket att repetera delar av sköldemärket i hjälmprydnaden.
2. Sigill tillhörande Gustav Arvidsson till Vik, riddare och Södermanlands lagman, 1351.

Arnaut Guilhem